Bullterriern Faistos på bloggen

Kurs – för vem?

I lördags bar det i väg med ryggsäcken full av filt, tuggben, godis och förväntningar. Första gången för hundarna och vi varnades för en hel del pipande och gnällande då de inte fick häsa på varandra. Dagen till ära hade vi fått i uppgift att hitta ett oemotståndligt godis för hunden i belöningssyfte. Blodpudding fungerar ju bra på Faistos, så bra att jag räknar fingrarna varje gång efter belöningen.
Jag har fortfarande 5 på varje hand!

Och nog pep de alltid. Två bullar fanns på plats varav en var Faistos. Vi satt i bås avskärmade från varandra (och jag hörde hur den andra bullen försökte riva väggen) för att träna passivitet. Faistos blev på sitt allra bästa krokodilhumör och krängde som en ursinnig alligator för att komma loss till de andra hundarna.
Jag var envisare och ingen av oss blev passiv!

Sen bar det iväg ut för att göra de första övningarna. Sitt, bra och belöning efter ögonkontakt. Ligg, bra och belöning. Belöningen i utsträckt hand, ögonkontakt, bra och belöning. Faistos som kan både sitta ligga, rulla runt och stänga skåpsluckor gav fullständigt tusan i mig och mitt godis.
Vi kunde dra!

I nästan 3 timmar kämpade jag och min krokodil. Jag var alldeles röd i handflatorna efter dragkampen i kopplet och helt slut mentalt efter allt pipande. Faistos hade inte tänkt gå någon kurs under sådana premisser.
Han ville umgås!

När vi sen väntade på bussen så kom räddningen som en skänk från ovan, en fin herre vid namn Doozer som Faistos så glatt välkomnade.
Då fick han äntligen nosa på någon!

Jag ser redan fram mot nästa gång…     

Idag bjöds det på underkläder   ……   Yamii!

Det finns ett alldeles speciellt ställe här i kvarten där jag bor. Ibland, och bara ibland, lyckas man få något riktigt smarrigt att tugga på. Det är en sorts trasa med gummiband som från början dinglar på ett ställe dit jag inte riktigt når. Nåväl, jag har väl lyckats knäcka den koden också - jag vet hur man gör.

Så här funkar det: När min människa har tagit ut nåt blött från en stor vit makapär (den där som brukar stå och ruska ett tag i det där rummet där alla rullarna med papper finns) så sprids en speciell doft. Då vet jag att det kan vara nåt på gång . Uppe på övre våningen i ett utav hörnen dinglar sedan sånt som kommer ur makapären. Om man väntar ett tag, tja vanligen till morgontimmarna när människan fortfarande ligger i sängen och sover, kan man gå och putta till det där dinglet med nosen. Har man riktigt tur så trillar det ner och saken är biff.

Sen är det bara att tugga så mycket man hinner. Och bråttom får man ha. Av någon underlig anledning brukar människan vakna när gummibandet är nästan klart tuggat. Rackarns, en vacker dag ska jag nog lyckas få av det INNAN hon vaknar.

Jag återkommer när jobbet är klart